Don Juan

Don Juan

 

Föreställningar i Skeppsholmskyrkan Premiär 31 oktober 2017

Regissörens credo

Operan börjar med att Don Juan dödar Kommendören i en kamp, efter att Don Juan har trängt sig in i Kommendörens hus till hans dotter Donna Anna och försökt våldta henne, enligt hennes berättelse.

I min tolkning tar Don Juan, genom denna handling livet av sig själv, när han dödar Kommendören, som blir en symbolisk fadersfigur till Don Juan. Allt som händer därefter är en drömvärld, som utspelar sig på en kyrkogård där de levande umgås med de döda på Dia de Muertos (de dödas dag/Allhelgonahelgen).

I denna tolkning är Don Juan en Fallisk personlighet genom, vilket innebär att eftersom Don Juan inte kan tillfredställa sin Eros, Libido eller Thanatos, ingår de istället en destruktiv förening, som riktas mot honom själv.

I Don Juans värld har logiken och förnuftet upphört att fungera, eftersom hans ”Överjag” i form av förebilder, svikit honom och hans ”Jag”, som har till uppgift att försona och anpassa hans drifter och önskningar.

Denna självdestruktivitet innebär att han tar livet av sin ”förebild” för att kunna agera ut sitt ”Det” utan skuldkänslor. Men konsekvensen blir att han samtidigt tar livet av sitt ”Överjag” och utan det, så upphör ”Detet” och ”Jaget” att fungera och som mänsklig individ har han då upphört att fungera. Don Juan begår ett existentiellt självmord i samma stund har tar livet av Kommendören. Slutscenen, när Kommendören kommer till gästabudet för att hämta honom till underjorden, kan liknas vid en återfödelse, där Don Juans ”Det” och ”Jag” förenas med sitt ”Överjag”/faderssymbolen och som efter skärselden renas och föds på nytt.

Berättelsen om Don Juan förför och berör människor över hela världen. Operans handling är i denna uppsättning förlagd i Mexico, där berättelsen om Don Juan spelas varje år, som ett krönikespel under Allhelgonahelgen (Dia de Muertos). Under denna helg samlas människor för att umgås med sina avlidna nära och kära under flera dygn på överdådigt smyckade kyrkogårdar. I Mozarts opera möter vi en människa, som utmanar döden och som lever som om varje dag vore den sista och där den gudomligt vackra musiken driver, kittlar och smeker alla våra sinnen till extas.

Tack till Peder Wallenberg, Konstnärsnämnden, Operainitiativet samt Etnografiska Museet och deras evenemang Dia de Muertos den 4 och 5 november.

Medverkande: 

Don Juan – Ernesto TresPalacios

Leoporello – John Kinell

Donna Anna – Hanna Fritzson

Donna Elvira – Charlotta Huldt

Don Ottavio – Joaquin Munoz

Kommendören/Mazetto – Michael Schmidberger

Zerlina – Anna Larsdotter Persson

Kapellmästare: Eric Skarby/Maria Rostotsky

Cello – Linnéa Vikström

Gitarr/harpa – Emilio Bobadilla

Kostym och mask: Helena Andersson

Sömmerska: Jenny Karlsson

Grafisk design/scenografi, produktionsassistent – Johanna Valero

Affischfoto – Stefan Engeseth

Föreställningsfoto – Jan Palmblad

Ljus/ljud – Jesper

Musik: W.A. Mozart, Libretto: Lorenzo da Ponte, uruppfört 1787

Ernesto TresPalacios – Don Juan född i Miami med rötter i Cuba. Utbildad vid Florida State University och i Milano för bla Katia Ricciarelli. Han har sjungit huvudroller vid flera stora scener i USA och i Europa och vunnit stora sångtävlingar, bla the International Teresa Berganza Vocal Competition. Han talar sju språk flytande och har nyligen flyttat till Stockholm.

Charlotta Huldt – Donna Elvira, utbildad vid Det Kgl Danske Musikkonservatorium, för Professor Vera Rozsa, Operahögskolan i Stockholm. Grundare av SpaghettiOperan och StrömstadOperan. Skapare av BollywoodOpera. Jenny Lind- Wagner– och Claes Fellbom- stipendiat. Instiftat filmpriset Anna-priset

 Michael Schmidberger – Kommendören/Masetto Utbildad vid Teater och Operahögskolan i Göteborg. Sjungit huvudroller vid Operan i Dortmund samt vid de flesta svenska operascener. Han har sjungit vid Nobelprisutdelningen.

John Kinell – Leporello utbildad vid Musikhögskolan i Göteborg och Operahögskolan i Stockholm. Hararbetat som solist på Vadstena-akademien, Värmlandsoperan och Operation Opera. Pristagare i Pentti Koskimies Lied competition och Ljunggrenska tävlingen.

Hanna Fritzson – Donna Annautbildad vid Operastudion och Operahögskolan i Stockholm. Hon har sjungit flera stora huvudroller på scener som Folkoperan, Vadstena slott och Riksteatern. Hanna är en av grundarna till Den Andra Operan.

Joaqui Munoz – Don Ottavio – Utbildad i Spanien på Alicantes Musikkonservatorium och i Stockholm vid Operstudio 67. Studerat sång för Eric Saeden och Iwa Sörenson. Arbetat som dansare och stuntman. Sjungit på  Folkoperan, Opera på Skäret, Dramaten samt på Reginateatern/Spaghettioperan

Anna Larsdotter Persson – Zerlina – Utbildad vid Operahögskolan i Stockholm och Operastudio-67. Har sjungit huvudroller bland annat på Kungliga Operan, Värmlandsoperan och i Tyskland. Hon är också verksamhetschef för Eric Ericson Int. Choral Centre och frilansar som operasångerska vid sidan av detta.

 Eric Skarby – kapellmästare/instuderare/piano – Utbildad vid Kungl Musikhögskolan. Konsertpianist, kammarmusiker, kompositör och dirigent till flera stora produktioner på bl a Cirkus, Kgl Operan, Svenska Teatern i Helsingfors, Göteborgsoperan och Stadsteatern i Stockholm samt WermlandOpera.

Maria Rostotsky – kapellmästare/piano debut med Kungliga Filharmonikerna och är en mycket mångsidig musiker. Solist med ett flertal orkestrar internationellt vid tex Barbican och Concertgebouw. En av initiativtagarna till kammarmusikserien Chambre Giljotin.

 Linnea Vikström – cello – Utbildad vid Kungl. Musikhögskolan för prof. Ola Karlsson. Deltagit i flera tävlingar och kammarmusikfestivaler bl.a. Polstjärnepriset, Aurora Chamber Music Festival, Open String (Frankrike), Båstad Chamber Music Festival m.fl. Studerat för bl.a. Frans Helmerson.

Emilio Bobadilla – gitarr/harpa Emilio är född i Paraguay där hans mor var den första kvinnliga harpisten i ett land där folkharpan vanligtvis spelas av män. Emilio har arbetat som musiker i hela sitt liv och har bla spelat i det legendariska bandet Los Guaramex.

Synopsis

AKT 1

Leporello beklagar sig över sina plikter som tjänare till Don Juan. En maskerad Don Juan kommer ut ur Donna Annas hus, tätt följd av Donna Anna. Donna Anna ropar på hjälp och fadern, Kommendören kommer till hennes undsättning, men dödas av Giovanni i en duell. Giovanni försvinner. Donna Anna kommer tillbaka med sin trolovade Don Ottavio och hittar den döde Kommendören. Hon övertalar Don Ottavio att hämnas.

En utav Don Juans tidigare erövringar Donna Elvira letar efter Don Juan och han råkar uppvakta henne utan att känna igen henne. När hon känner igen honom blir hon vansinnig på honom och han försvinner därifrån. Kvar är Leporello, som blivit tillsagd av Don Juan att visa henne den långa listan med Don Juans  erövringar.

Några bönder förbereder bröllopet mellan Zerlina och Masetto. Don Juan ansluter sig till dem och försöker förföra bruden samtidigt som Leporello får order om att distrahera brudgummen  och övriga gäster i Don Juans hus. Giovannis uppvaktning av Zerlina avbryts av Donna Elvira, som kommer in och ”räddar” Zerlina undan Don Juan.

Donna Anna och Don Ottavio söker efter Kommendörens mördare och ber Don Juan om hjälp att hitta Kommendörens mördare. Donna Elvira kommer åter in och varnar dem, men Giovanni hävdar att hon är galen och för bort henne. Donna Anna känner igen Giovannis röst och inser att han är förövaren. Donna Elvira konspirerar med Donna Anna och Don Ottavio om att avslöja Don Juan. Don Juan förbereder sig inför den bröllopsfest han har ordnat för bönderna och bjuder in ”tre maskerade gäster”, som råkar gå förbi. De tre maskerade gästerna är Donna Anna, Don Ottavio och Donna Elvira. Efter den mexikanska valsen som folket dansar, så kommer Zerlina in skrikande efter att Don Juan försökt våldta henne. De maskerade gästerna tar av sig sina masker och ”avslöjar” Don Juan som den skurk han är.

AKT 2

Leporello har tröttnat på Don Juans eskapader, som innebär att Leporello råkar illa ut hela tiden. Han hotar att lämna Don Juan, men ”köps” tillbaka av Don Juan. Don Juan har återigen fått upp vittring på en vacker kvinna, som råkar vara Donna Elviras tjänsteflicka. Donna Elvira sitter vid sitt fönster och beklagar sitt hjärta som spelar henne ett spratt genom att fortfarande åtrå Don Juan. Don Juan hör detta och byter kläder med Leporello, så att Leporello får ta hand om den kärlekskranka Donna Elvira, samtidigt som Don Juan får tillgång till Donna Elviras tjänsteflicka, som han sjunger en serenad för.

Don Juans fortfarande förklädd till Leporello, träffar på Masetto och en grupp hämndlystna bönder, som vill misshandla Don Juan. Han hjälper dem med planläggningen, skickar iväg bönderna, slår sedan ner Masetto och försvinner. Zerlina kommer in och tröstar ömt sin fästman.

Donna Elvira och Leporello överraskas av Donna Anna, Don Ottavio, Zerlina och Masetto, som tror att de äntligen har fångat Don Juan. Alla blir bestörta när de upptäcker sitt misstag. I tumultet lyckas Leporello fly.

Don Juan och Leporello träffas vid Kommendörens grav. En röst varnar Juan för hans undergång. Don Juan befaller Leporello att bjuda in Kommendören till supé och till Leporellos stora förskräckelse accepterar den döde inbjudan.

Donna Anna avböjer Don Ottavios frieri, hon kan inte gifta sig förrän hennes fars död har hämnats. Don Ottavio lovar att hämnas.

Don Juan avnjuter sin supé, när Donna Elvira kommer in för att ge honom en sista chans till bot och bättring. Don Juan avvisar henne och hon lämnar honom. Kommendören infinner sig till supén och uppmanar Don Juan att ångra sig, men Don Juan vägrar och hamnar i skärselden.

Lacrymosa:Denna dag är full av tårar då den anklagade människan stiger upp ur askan för att dömas.

Skona därför denna, o Gud: Gode Herre Jesu ge dem din eviga vila. Amen.

Berättelsen om Don Juan förför och berör människor över hela världen. Operans handling är i denna uppsättning förlagd i Mexico, där berättelsen om Don Juan spelas varje år, som ett krönikespel under Allhelgonahelgen (Dia de Muertos). Under denna helg samlas människor för att umgås med sina avlidna nära och kära under flera dygn på överdådigt smyckade kyrkogårdar. I Mozarts opera möter vi en människa, som utmanar döden och som lever som om varje dag vore den sista och där den gudomligt vackra musiken driver, kittlar och smeker alla våra sinnen till extas. Föreställningen sjungs på svenska.

 Día de los Muertos— också känt som “Día de Muertos,” eller “De dödas dag” på svenska — är en helg med Mexikanska rötter som firas den 1 och 2 november. Firandet kan liknas vid Halloween, men det är stor skillnad mellan de två begreppen. Under Día de los Muertos firar man döden, eller egentligen de döda, medan under Halloween ses döden som något skrämmande.

Día de los Muertos har både rötter från Aztecfestivalen med Mictecacihuatl, De dödas Dam (jmfr Nattens Drottning) och katolska rötter från de spanska conquistadorernas Alla Helgons Dag. Det ursprungliga Aztec-helgen firades i en månad, men när Conquistadorerna kom och omvände Mexico till Katolicismen, blev festligheterna en del av Alla Helgons Dag. Enligt traditionen firas själarna av barn som dött den 1 november (de oskyldigas dag/de små änglarnas dag). Den 2 november kommer de vuxnas själar. De som firar dia de Muertos brukar vanligtvis bygga upp altaren för att hedra familjemedlemmar som dött. Man smyckar altaret med levande ljus, ”sugarskulls”, Tagetesblommor, mat, dryck och kläder. Dessa offer, eller ofrendas är gåvor till den döda och brukar vara en kombination av hens favoritsaker. Precis som helgen, så är altaret en blandning av både ursprungsbefolkningens och katolicismens symboler. De dödas gravar besöks och smyckas med gåvor, samtidigt som man vakar in de dödas själar. Denna tradition firas även i Guatemala, Brazilien, Spanien och USA, där en växande Mexikansk befolkning tagit med sig traditionen.

Dödskallar finns överallt under Dia de Muertos-firandet. De går tillbaka till den för-Spanska perioden, när skallar behölls som troféer och användes under ritualer. Den mest kända dödsskallen är Calavera Catrina. Den bild vi idag tänker på kommer från den mexikanske konstnären José Guadalupe Posada, som målade ett läckert, kvinnligt skelett under Porfirio Díaz diktatur, som en pik gentemot den Mexikanska europeiska överklassen. Den blev en ikon under den Mexikanska revolutionen i början av 1900-talet. Men den ursprungliga Catrina sägs komma från Aztekernas berättelse om Mictecacihuatl – de dödas Dam.